Skrivövning
Vem är jag och hur skulle jag vilja pressentera mej själv?
Jag är en livsnjutare och jag älskar när det händer mycket omkring mej.
Jag är för det mesta väldigt glad, (utåt iaf) och jag gillar att kunna göra andra människor glada.
Jag älskar att lära känna nytt folk och har väldigt lätt för att skaffa nya bekantskaper.
Jag släpper inte många nära inpå mej men har för den sakens skull inte svårt att få nära relationer till
mina vänner. Jag har dock väldigt svårt att lita på folk, men det anser jag vara rätt okej.
Som person är jag ibland lite översocial och dessutom väldigt mjuk och trevlig mot nya människor,
jag tycker att folk i allmänhet är väldigt dåliga på att säga bra saker om varandra, (man hör
för det mesta fler som sitter å pratar om sina egna meriter) därför är jag väldigt generös med komplimanger,
vilket oftast uppskattas, men har även upprepade gånger hört att jag ger falska förhoppningar.
Men det får man ta. Tycker dock att det är synd att man inte ska kunna vara trevlig utan att folk tror att man har en baktanke med det..(!?) hmm. Och måånga killar tycks ju inte förstå att man enbart är intresserad av en vänskap och när man väl fått det framfört tycks man ju inte alls vara värd att umgås med längre.
Man lär känna mej bäst genom att umgås ensam med mej, utan alkohol. Jag uppfattas nog som lite galen.
Särskilt allmänbildad är jag iiiinte. Men jag kan ju säga att jag har mer i huvvet än vad många tror.
Jag kommer bäst överens med glada, positiva och impulsiva personer. I vänskap tycker jag att det är viktigt att man visar varandra uppskattning, på sitt sätt. Och att man respekterar varandra, är ärliga och inte surar för att man ibland behöver tid för sej själv.
I ett förhållande är det allra viktigaste att man är trogen. Det är de enda man lovar varandra när man blir tillsammans. Resten löser sej själv om man är lämpade för varann och älskar varann.
Tycker det är sjukt tråkigt med kompisar som skiter i sina vänner så fort dom har kille/tjej.
Vännerna är trots allt de som oftast består i de långa hela.
Jag är en livsnjutare och jag älskar när det händer mycket omkring mej.
Jag är för det mesta väldigt glad, (utåt iaf) och jag gillar att kunna göra andra människor glada.
Jag älskar att lära känna nytt folk och har väldigt lätt för att skaffa nya bekantskaper.
Jag släpper inte många nära inpå mej men har för den sakens skull inte svårt att få nära relationer till
mina vänner. Jag har dock väldigt svårt att lita på folk, men det anser jag vara rätt okej.
Som person är jag ibland lite översocial och dessutom väldigt mjuk och trevlig mot nya människor,
jag tycker att folk i allmänhet är väldigt dåliga på att säga bra saker om varandra, (man hör
för det mesta fler som sitter å pratar om sina egna meriter) därför är jag väldigt generös med komplimanger,
vilket oftast uppskattas, men har även upprepade gånger hört att jag ger falska förhoppningar.
Men det får man ta. Tycker dock att det är synd att man inte ska kunna vara trevlig utan att folk tror att man har en baktanke med det..(!?) hmm. Och måånga killar tycks ju inte förstå att man enbart är intresserad av en vänskap och när man väl fått det framfört tycks man ju inte alls vara värd att umgås med längre.
Man lär känna mej bäst genom att umgås ensam med mej, utan alkohol. Jag uppfattas nog som lite galen.
Särskilt allmänbildad är jag iiiinte. Men jag kan ju säga att jag har mer i huvvet än vad många tror.
Jag kommer bäst överens med glada, positiva och impulsiva personer. I vänskap tycker jag att det är viktigt att man visar varandra uppskattning, på sitt sätt. Och att man respekterar varandra, är ärliga och inte surar för att man ibland behöver tid för sej själv.
I ett förhållande är det allra viktigaste att man är trogen. Det är de enda man lovar varandra när man blir tillsammans. Resten löser sej själv om man är lämpade för varann och älskar varann.
Tycker det är sjukt tråkigt med kompisar som skiter i sina vänner så fort dom har kille/tjej.
Vännerna är trots allt de som oftast består i de långa hela.
